Brev till min bröder
Igår natt skrev jag en statusuppdatering som jag tog bort eftersom jag ångrade hur jag formulerade mig men pappa var så sårande och kränkande igår att han drev mig till att göra något jag ångrar vilket fick mig att låta som en elak person, det fick mig att tänka att nu får det vara nog.
Det här kanske kommer förklara varför jag vart en sån instängd person som inte kunnat öppna upp sig helt och dela med sig med er min min familj under en så lång tid och ni ska veta att jag ber om ursäkt för det sättet jag betett mig på.
Ni behöver först och främst veta att jag är fortfarande er lillebror, samma gamla Juanjo som spelar alldeles för mycket tv-spel, är hemsk på sport men som framförallt älskar er båda så otroligt mycket och jag vet inte vilken sorts man jag hade vart idag om det inte var för er båda två jag har aldrig sagt det här till er eftersom det var lättare för mig att vara tyst och inte säga för mycket.
Jag älskar er båda två så otroligt mycket och jag hoppas kunna räkna med ert stöd genom det här för det är något som skrämmer mig så mycket och jag är så rädd just nu, men jag kan inte leva i en lögn längre jag har velat säga det här till er i flera år nu och jag behöver er nu mer än någonsin.
Jag ber om ursäkt för att jag inte vågat säga det här till er personligen men faktumet är att jag just nu tar till hela mitt mod bara för att säga det över ett mail på facebook.
Jag är kär i en kille. Det här är inte första gången det händer men den här gången tror jag att det kan bli seriöst och om det blir det så kan jag inte ljuga längre, jag känner att det får räcka nu. Om det finns någon jag måste vara ärlig mot om det här så är det er två först och främst eftersom det spelar större roll för mig att ni accepterar mig för den jag är, jag är rädd för att berätta det här för mamma och pappa, jag är rädd för att det här kan vara en hemlighet som måste hållas livet ut eftersom det är något jag inte vill, men det som skrämmer mig mest är att ni vända ryggen mot mig jag är så rädd för att förlora er båda två att det är huvudorsaken till att det tagit mig sån tid att säga det här till er.
Jag föddes på det här sättet det är något som inte kan ändras, jag kan inte hjälpa den jag är jag, men missförstå mig inte jag älskar den personen jag är, och jag är stolt över den jag är.
,Juanjo
Det här kanske kommer förklara varför jag vart en sån instängd person som inte kunnat öppna upp sig helt och dela med sig med er min min familj under en så lång tid och ni ska veta att jag ber om ursäkt för det sättet jag betett mig på.
Ni behöver först och främst veta att jag är fortfarande er lillebror, samma gamla Juanjo som spelar alldeles för mycket tv-spel, är hemsk på sport men som framförallt älskar er båda så otroligt mycket och jag vet inte vilken sorts man jag hade vart idag om det inte var för er båda två jag har aldrig sagt det här till er eftersom det var lättare för mig att vara tyst och inte säga för mycket.
Jag älskar er båda två så otroligt mycket och jag hoppas kunna räkna med ert stöd genom det här för det är något som skrämmer mig så mycket och jag är så rädd just nu, men jag kan inte leva i en lögn längre jag har velat säga det här till er i flera år nu och jag behöver er nu mer än någonsin.
Jag ber om ursäkt för att jag inte vågat säga det här till er personligen men faktumet är att jag just nu tar till hela mitt mod bara för att säga det över ett mail på facebook.
Jag är kär i en kille. Det här är inte första gången det händer men den här gången tror jag att det kan bli seriöst och om det blir det så kan jag inte ljuga längre, jag känner att det får räcka nu. Om det finns någon jag måste vara ärlig mot om det här så är det er två först och främst eftersom det spelar större roll för mig att ni accepterar mig för den jag är, jag är rädd för att berätta det här för mamma och pappa, jag är rädd för att det här kan vara en hemlighet som måste hållas livet ut eftersom det är något jag inte vill, men det som skrämmer mig mest är att ni vända ryggen mot mig jag är så rädd för att förlora er båda två att det är huvudorsaken till att det tagit mig sån tid att säga det här till er.
Jag föddes på det här sättet det är något som inte kan ändras, jag kan inte hjälpa den jag är jag, men missförstå mig inte jag älskar den personen jag är, och jag är stolt över den jag är.
,Juanjo
Kommentarer
Trackback
