Idag har nog vart en utav dem bästa dagarna i mitt liv men för att förklara varför jag känner en sån enorm Glädje idag så måste jag berätta om något som tyngt mig dem senaste åren.

Jag har en vän, en bästavän faktiskt hon och jag skulle egentligen födas på samma dag men jag fick ryck och kom ut lite för tidigt xD
Sorry girl!

Hon heter Pamela, och är en av de få människor på denna jord som jag litar på till 100% och som jag känner att jag kan vända mig till när det är jobbigt hon har vart där för mig genom vått och torrt och jag har vart där för henne.

Men det är så att för några år sen under vårt första år på Gymnasiet och vi var båda nervösa och förväntansfulla inför de 3 åren vi hade kvar i skolan, Men en dag så kollapsade hon i skolan och ingen visste varför. Hon låg på sjukhus i några dagar tills doktorerna hittade orsaken.

Läkarna sa att hon inte fick ha en till attack på ett bra tag för det skulle göra att proppen som bildats i hennes huvud pågrund av det tunna blodkärlet skulle spricka och döda henne.
Dem opererade henne, dem gav henne mediciner, strålbehandlade henne, dem sa att hon troligtvis aldrig skulle bli frisk, att hon skulle behöva ta alla medicinerna varje dag i resten av sitt liv, medicinerna förstörde hennes höfter som hon har opererat, hon tappade håret runt det området som dem gjorde strålbehandlingen på, hon gick upp i vikt pga av kortisonen som skulle lindra hennes sjukdom men förstörde hennes skelett.

Hon har fått lida så mycket, men jag har aldrig sett henne gråta. Hon har alltid vart glad när jag har vart med henne och den gången hon fick sitt andra anfall som landade henne på sjukhuset igen så kom jag dit och hälsade på eftersom hon frågat efter mig och jag har nog aldrig vart så rädd över att förlora min bästavän som jag var då.

Men idag hörde hon av sig till mig och sa en enda sak: "JuanJo jag är frisk", jag kan fortfrande knappt tro det men hon har nu äntligen blivit friskförklarad.
Läkarna hade sagt att det aldrig skulle hända men nu 4 år senare så står du här Pamela och du har bekämpat det här, för din vilja att leva och vara lycklig var starkare än all skit du har fått gå igenom.

Jag älskar dig Pamela Diaz Rivera, jag kommer aldrig lämna din sida, du är min förebild personen jag ser upp emot dem gånger jag tycker jag har det jobbigt och allt känns hopplöst. Och jag är så tacksam att vår tid tillsammans nu äntligen inte är i fara utan allt är som det borde vara dvs,

Fullkomligt perfekt.